Jag har ägnat dagen åt att rita hjärtan – en eftergift till gullisnuttaren inom mig. Anledningen är att jag ska ta fram ett mönster till Alla Hjärtans Dag som rycker allt närmare. Motivet ska inte helt oväntat vara hjärtan och färgen rosa.
I vanliga fall jobbar jag annars hårt på att vara ”den seriösa formgivaren” och är mycket restriktiv med så publikfriande former som hjärtan och den eviga småflicksfavoriten rosa. Man vill ju inte förses med gullisnutt-stämpel och knuffas ned i puttinutt-facket. Man vill ju vara seriös.
Samtidigt är jag den första att erkänna att det bor en gullisnuttare i mig. Hon gillar allt som är mjukt och fluffigt, glittrigt och rosa och just idag har hon fått komma ut och leka.
Jag har följaktligen spenderat dagen i ett rosa skimmer (frossat i det skära färgspektrat) och i kärlekens tecken (ritat massor av triviala, underbara hjärtan).
Trots att jag låtit gullisnuttaren härja fritt konstaterar jag vid dagens slut att resultatet av mina ansträngningar är ganska – stramt. Och oväntat – svart. Ja, så stramt och svart att jag reflekterar över möjligheten att den seriösa formgivaren faktiskt har lyckats överrösta gullisnuttaren, inte bara på ett strategiskt, intellektuellt plan, utan på riktigt – som i hjärtat.
Fast jag – seriös? Allvarligt. Tanken svindlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar