Hellre en angelägen bagatell än en oansenlig snilleblixt

Får jag lov att presentera Produkt? Produkt är än så länge hemlig, men jag avslöjar ändå gärna ett par ledtrådar: Produkt är en sak som är ämnad för hushållet; den är inte särskilt stor och inte oumbärlig, men en bra hjälpreda vid en viss syssla.
Idén kom till mig i vad man skulle kunna kalla en snilleblixt. Plötsligt fanns den bara där; en briljant lösning på ett uråldrigt problem, lika enkel som självklar.
Sedan den där första ingivelsen har snilleblixten hunnit passera ett antal skisser – designen har slipats till, funktionen har förbättrats och Produkt har hunnit bli Prototyp. Prototyp är tredimensionell – ett objekt! – och därmed påtagligt konkret. Prototyp är vidare ärtgrön till färgen och tillverkad i en plast med gipsliknande egenskaper. Både färgen och materialet kommer att bytas ut, men designen har funnit sin slutgiltiga form; prototypen ser precis ut som jag har tänkt mig.
Ändå verkar den ha – ja, krympt. Jag tänker inte på storleken i första hand, utan på själva snilleblixten. Av någon outgrundlig anledning har det som verkade vara en genialisk uppfinning på idéstadiet, förvandlats till en obetydlig småsak – en bagatell – i verkligheten.
Hur det har gått till är för mig en gåta.
Jag är helt trygg med designen – det är knappast den som felas.
Och vad storleken beträffar, så styrs den helt av sin funktion.
Vidare är materialet ingenting att hänga upp sig på – det är lika skissartat i den tredimensionella världen som en blyertsteckning är i den tvådimensionella.
Ändå – när jag väger föremålet i handen, undrar jag om det inte är materialet som spökar, trots allt. Eller egentligen: materialets ringa vikt (den gipsliknande plasten är onekligen väldigt lätt).
I så fall är det en smal sak att åtgärda; det gäller bara att hitta ett material som är tungt nog att återge Produkt dess forna status som snilleblixt. Eller som åtminstone kan göra Produkt till en bagatell av vikt – solid och angelägen.