torsdag 17 april 2008

Kusinen från landet möter familjens svarta får

Idag funderar jag över material och valet står mellan rostfritt stål, gråjärn (gjutjärn), silikon och en termoplast.
Rostfritt stål känns som det givna valet. Från allra första början har jag föreställt mig Produkt i just rostfritt. Men frågan är om det är så självklart att det känns en smula fantasilöst?
Termoplasten i sin tur har charmerande egenskaper (tänk Alessi, tänk Koziol). Men känns just väldigt … Alessi och Koziol.
Återstår silikon och gjutjärn.
Silikonet är i det här sällskapet lite av kusinen från landet, medan gjutjärnet är familjens svarta får: grovt och oborstat.
I en jämförelse sinsemellan, är de båda materialen varandras raka motsatser.
Silikonet är aktuellt och lekfullt. Jag kan få det i vilken färg jag vill. Det är följsamt, isolerar värme och är i det närmaste oförstörbart. Jag kan tappa det i golvet eller slänga det i väggen och ingenting går sönder. Jag kan till och med blanda upp det med glitterpartiklar eller doftämnen, om jag skulle vilja det.
Lika flexibelt som silikonet är, lika statiskt är gjutjärnet. Det är svart. Det är hårt. Det är tungt, traditionellt och uråldrigt. Och minst av allt lekfullt. Tappar jag det i golvet blir det fula märken – i golvet.
Ändå har båda materialen en enkelhet, ett slags prestigelöshet, som förenar dem. Och det är just det okonstlade – snudd på alldagliga uttrycket – som jag finner intressant. Kanske till och med spännande.

Gjutjärn med hög svansföring: 3,5 kilo dörrstopp i design av Eva Schildt och Maja Sten. Från Svensk Tenn.

1 kommentar:

Eldorado sa...

Oerhört insiktsfulla funderingar om materialen.